"Jag är inte rasist, men..."

Den här frustrationen som många nu känner över det faktum att många inleder meningar med; "Jag är inte rasist, men..." är den egentligen rimlig? 

Hör det inte till saken vad man säger EFTER "jag är inte rasist, men"?

För det är väl skillnad på "Jag är inte rasist, men negrer är ju lite dummare än vita!" och "Jag är inte rasist, men jag tycker det är fel att kvinnor ska tvingas bära slöja!"

Eller? Det tycker iaf jag; Den första meningen är rasistisk, men den som yttrar mening nr. 2 försöker bara lägga in en brasklapp som hen egentligen inte ens ska behöva, då Islam inte är någon ras. Ändå ser vi ideligen att folk känner sig tvingade att yttra de kontroversiella orden först.

Jag menar att det är så att de som fåraktigt brukar yttra "jag är inte rasist, men..." oftast är människor som är lite rädda för att yttra sin åsikt. Och varför är det så i ett fritt land? Åsiktsfriheten existerar officiellt, men inofficiellt är den kraftigt invalidiserad. DET är ett större problem än de mesta andra saker idag.

Förutom t.ex. att kalsongtillverkare gör benen på boxershortsen för korta, så de kryper upp i ljumskarna på oss lite småfeta. Det är ett om inte större, så åtminstone mer irriterande problem.

Bäst just nu: "Fru", barn, iphone och feta, mustiga såser!

Sämst just nu: Snön kommer igen, denna naturens förhatliga, fjäderlätta smegma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0